NemiRockstar

Jag är ju en riktig jävla glidare. Och döm om min förvåning, när jag upptäckte att jag har en själsfrände som också är en glidare. Jag va inne på Carlings med en kompis till mig som oxå är frilansare precis som jag, då jag erkände rakt ut att jag inte vill jobba. Jag har faktiskt aldrig velat jobba. Jag avskydde att gå i skolan och jag gillar inte att jobba. Det spelar faktiskt ingen roll att jag tycker det är kul att sminka, och styla. Jag vill inte jobba. Och det har jag aldrig velat. Det roliga i det här är att min kompis säger : Gud vad skönt att höra det från någon annan, för jag vill inte heller jobba.

Nu kan man ju tycka att nej vem vill jobba…man vill väl bara ha pengar. Jo.. Men jag vill verkligen inte jobba. Jag skulle kunna gå hemma hela dagarna och bara fika ute med folk ett par timmar, för att sen gå hem. Men får du inte tråkigt då? Absolut inte! Jag skulle tycka det var underbart.

Visst kan jag tycka det är roligt att gå till jobbet. För att umgås! Jag gillar gemenskapen. Det är mysigt o sitta o snacka o fika när man har paus. När jag tänker tillbaka på skoltiden hade jag rätt kul.. på rasten. Jag gillade att umgås i korridoren, bära på böcker och ha en mysig gemenskap. Men mer än så var det inte. Jag var helt enkelt inte intresserad av att sitta i skolbänken. Lika lite som att jag är intresserad av att jobba nu. Men du har bara inte hittat rätt jobb för dig?  Nä jag tror bara inte jag är gjord för att jobba. Spendera pengar? Javisst. Fika? Javisst. Jobba? Nej…

Så när min kompis säger att hon också skulle kunna gå hemma hela dagarna och inte göra nånting, känns det hela så mycket bättre. Jag har inga ambitioner att jobba och bli rik. Prestera och tjäna miljoner. Knega livet ut och känna att man deltagit i någonting stort. Hjälpt till att bygga något. Nej, jag vill helt enkelt inte. Jag vill glida omkring som den glidare jag blivit. Fika och shoppa och bara vara. För det krävs det pengar och för pengar krävs det jobb. För man kan väll inte jobba som glidare?  Eller?

Ja som ni alla vet så fyller ju en lite ålders-stressad flicka aldrig mer än 22 år när hon är över 30. Och i dag fyller jag alltså 22. Plus lite moms. Och jag är sjuk. Det är så för jävla tråkigt att vara sjuk när man fyller år. Man får ingen tårta, inga ljus o blåsa och inga pesenter att öppna.  När jag fyllde 30 fylldes livet av en…viss panik…. Det kan man läsa om HÄR

Numera tror jag att en 30 års kris är  helt ok. Herrejesus vad livet kommer bli jobbigt när jag fyller 40… oh! 40!!!

Min pappa kom över med brus alvedon och blåbärssemlor! Det var mums! Ja inte ihop då… O brus alvedon är ju inte så mums, men det är iaf effektivt. Så i dag säger jag Grattis till mig!

Den här e ju lite intressant…

Kort hår FRÅN 200 Kr. Så om ett kort hår kostar 200…Vad kostar ett snaggat hår då? 300?

Pensionärer FRÅN 180 kr. Så….Ju äldre du är, desto dyrare?

Jag har tvättat en ulltröja. Behöver jag säga mer? Nej den krympte inte, det var den förra som gjorde. Stärkt som en ringbrynja drog jag ut den från tvättmaskinen och insåg att jag gjort ett misstag. Man SKA inte tvätta ulltröjor på 40 grader. Inte ens på 30… Dom ska blaskas omkring i kallt vatten och lite tvättmedel. Hur länge är det väl ingen som vet. Rena tycker jag inte att de blir heller. Bär man en ulltröja skall man icke använda parfym, för då får du stå o blaska hur länge som helst. Inte heller skall du intaga någon mat innehållandes tomat, sylt eller annan klistrig materia som lätt fastnar och inte vill försvinna av lite blask. Denna vackra och dyra ickeandandes ulltröja skänktes senare till systerdottern. Som en tapper soldat stapplade hon omkring med min dyra ringbrynja. Jacka behövdes aldrig mer ty denna tröjas alla trådar sugits ihop till en krigsrustning av bästa material.

Så nu skulle jag tvätta en ulltröja till. Min sambos. Som han dessutom fått av sin farmor i Italien. Som varit hans farfars.  Parfymig och dammig. Skulle jag våga? Hur svårt kan det va? Die Hard! Tänkte jag och slängde in tröjan, på med ullprogrammet och fort upp till lägenheten. Exakt 38 minuter senare gick jag ner. Oh den var fortfarande stor. Men luktade den inte lite? Jo det gjorde den. Och gör fortfarande. Ja tröjan är i fullvuxen storlek, men luktar som en blöt möglig hund med malpåsar i halsbandet. Hur kan det komma sig? En unken doft spred sig i lägenheten, för jag vågade inte hänga in den i torkrummet. Så nu sitter jag här, med min sambos dyra italienska farfars ull tröja som bara vägrar lukta gott igen. Funderar på om jag ska maskera det hela genom att antingen spruta lite parfym på den och låtsas som ingenting, eller om jag helt enkelt ska skänka den till frälsningsarmén och sen säga till sambon att den blev stulen i tvättstugan.

Jag har inga barn. Men jag passar barn. Som extra jobb. Riktigt bra när man behöver en fast inkomst. Eftersom jag frilansar. När man passar barn.. får man läsa böcker. VÄLDIGT många böcker. Gärna hela tiden. Jag tycker det är helt ok att läsa barnböcker. De är korta, lite halvroliga skämt som man som vuxen fattar och skrattar åt. Det gör inte barnet!

Sen finns det böcker som är totalt meningslösa. Som bara innehåller en massa text som är helt värdelösa för barnet. Jättesvåra ord och konstiga meningar. Jag har läst två såna böcker här om dagen. Den ena var den här

Ja visst alla älskar mumindalen och lilla My o allt vad dom heter… VUXNA ja!! Men har ni läst boken för ett barn någon gång?? Jag hoppade över vissa delar för den tog ju 100år att läsa ut. Och Killarna jag passar tröttnade efter halva för den tog ju fan aldrig slut. Dom förstod ju ingenting!!  Den andra boken man helst ska undvika är….. den här

STACKARS Else-Marie som har 7 pappor. Varför har hon det? Jahaaa du, kanske hade Else-Maries mamma svårt att vara trogen och kände att polygami var hennes grej? Boken är rörig och det är så mycket text att här får man verkligen hoppa över en del bara för att själv inte falla i koma. Den är så oerhört tråkig att jag övervägde att slänga den. Det känns som att författaren är en liten hemmafru som fått skittråkigt och tänkte att nu ska jag skriva en barnbok o bli skitberömd…Well….det gick väl sådär va….? Skrivandet menar jag….Om hon e berömd har jag ingen aning om.

En annan grej….

Varför badar alla tillsammans? Känns lite..hm….skumt.

Ialla fall, där var två boktips ni absolut kan strunta i. Och har man redan köpt böckerna…Ha så kul! Det hade inte jag!

Jag är inne i en riktig Miss Li period just nu. Sökte ett komplement till hårdrocken och insåg att vad fan ska jag då lyssna på ? Jag gillar inte pop och Lady Ga Ga får mig att rysa. Hip Hop fattar jag inte alls och jazz & soul är inte o tänka på.

Jag upptäckte Miss Li av en ren slump. Lyssnade på en låt med Lars Winnerbäck och hörde henne där. Nu lyssnar jag inte på winnerbäck egentligen så hade jag inte gillat just den låten så mycket hade jag aldrig kollat upp vem hon var.

Men jag tycker hon är Fantastisk! Jag älskar hennes retro röst och hennes engelska uttal!  Lägger upp några favoriter jag hittat!

Stupid Girl, Polythene Queen och Leave My Man Alone.

Dagens ”komma underfund med” är : Undvik medelpasset kl 12 varje onsdag på Friskis. Själva passet var det inge fel på egentligen. Det är ett rätt jobbigt pass, o man blir svettig. Men instruktören!! Instruktören!!!! Det var nog det fulaste jag sett på länge. O ta mig inte helt fel nu, hon är säkert jättesöt annars.. Men hon gestikulerade så intensivt att hon skulle kunna få en lysande karriär som mimartist eller teckenspråkstolk. Käckare människa har jag aldrig varit med om. Jag tror.. att alla hennes ansiktsmuskler arbetade på en och samma gång. Det var som att titta på en Charlie Chaplin film.  Så av bara den anledningen kan jag inte gå dit igen.

Annars så är mitt absolut största i-landsproblem att jag har tappat bort mina nycklar. Förmodligen har jag tappat dom ute nånstans. Helvete. ALLA mina nycklar satt på den. Knippan var så stor att jag skulle kunna extrajobba som vaktmästare. Men inte längre…åh så tråkigt. Fan gör jag nu då…?

…kom min brorsa på när vi satt i bilen på väg hem från mamma.

Varför kallas man Bill och inte Will, om man heter William i USA?
Det är ju typ som att heta Peter men kallas för Thomas….

Så var historien med Comhem igång igen. Den här gången fungerar bara några kanaler hos oss. Och jag har i två månader dragit mig för att ringa. För helt ärligt, vem vill sitta i den där jäkla hissmusikskön och vänta ? Icke jag!

Men igår fick jag ringa. Första gången jag ringde, ja jag fick ringa fler gånger för de jävlarna kopplade bort mig. Men iaf.. första gången jag ringde så satt jag och lyssnade igenom alla alternativ, och tryckte in personnummer och sånt skit. Sen när signalerna började gå fram så kopplades jag bort!!!

Jag kände hur anerysmet började bulta lite så jag tänkte att ”ja men ta det bara lugnt! Vi ringer igen”" Så varade till slut en gubbe på ungefär 95 år och jag började förklara mitt problem och försökte ta det lugnt. Min sambo satt bredvid och käkade nötter samtidigt som han sa högt och tydligt ”RABATT! VI VILL HA RABATT!!!” Nötknäckandet och det fick mig lite ur balans kände jag.. Farbrorn i telefon hade dessutom stora problem med närminnet för han glömde hela tiden bort vilken box jag hade, så när jag skulle göra något kommando på fjärrkontrollen så funkade ju det aldrig eftersom han trodde jag hade en helt annan box än den jag faktiskt har. Efter ca 15 minuters fåneriprat med farbrorn som hela tiden sa ” jaaaa men det kan ju vara fel på….blablablabla” ville jag bara skrika ”MEN BOKA EN TEKNIKER DÅ! JAG KAN RUTINERNA! ” Men det gjorde jag förstås inte.

Åh herregud, nu när jag sitter här och skriver så får jag ett sms från en tekniker från Comhem. Det står :

Hej! Vi behöver boka en tid för att åtgärda en driftstörning hemma i din bostad.Vänligen kontakta oss för teknikerbokning. Tfn. 0000000.

Men gud vad roligt! Nu ska jag få ringa igen! Det säger jag bara, tar han med sig en antennsladd som är en halvmeter lång, för det gör dom alltid så ska jag strypa honom med den.

By the way, Det finns en ny grupp på Facebook som heter Vi som vill bomba Comhem.

Gissa vem som har gjort den?

Herr Tuppelius Tuppman Död! ( vi varnar för starka bilder)

I går eftermiddags föll den alltid så glada påsktuppen Tuppelius Tuppman handlöst flera hundra meter (tuppmeter) ner på ett hårt golv på en välkänd salong i Stockholm. Han avled omedelbart. Varför Tuppman var där är inte känt, då han brukar komma in runt påsk och inte så här tidigt på året. Rykten säger att han hade en kärleksrelation med en av tomtarna på salongen.
Tuppelius Tuppman blev 4 år. (Tuppår.)