När jag ändå skriver om fabulösa Biffy Clyro så måste jag ju bara skriva lite om coola Royal republic som tog mitt svarta rockhjärta med storm när dom uppträdde på Bandit Rock Award i år. Bandet bildades i Malmö 2007 och släppte sitt debutalbum nu i Januari 2010. Har man ännu inte upptäckt We are the royal, så bör man rusa till närmsta skivbutik eller dator för att genast köpa plattan!! Smakprov bjuds det absolut på! Här är ”Tommy-Gun”
En av mina absoluta favoriter just nu är skotska Biffy Clyro. Bandet har faktiskt gett ut inte mindre än fem album.. Men eftersom jag lyssnar långsamt så började jag lyssna förra året någon gång.. Ja jag vet, sent som sjutton med tanke på att första kom ut 2002. Men här är iaf en av de bästa just nu. ”Many Of Horror”
Jag har de senaste dagarna spenderat all min åk-tid till att lyssna på Rammsteins nya platta Liebe ist fur alle da. Och Rammstein har aldrig varit bättre! Den är tung som en tegelsten. Texterna är så brutala att jag nästan blåser av stolen när Waidmanns Heil sätter igång. Och jag älskar det! Argare än någonsin levererar dom sin kanske bästa platta sedan Mutter släpptes. Vansinnigt bra! Jag har flera favoriter, men B******** och Weidmanns Heil väger tyngst. Även Rammlied är grym. Årets kanske bästa album. Som dock släpptes i Oktober 2009. Fantastisch!
Jag är inne i en riktig Miss Li period just nu. Sökte ett komplement till hårdrocken och insåg att vad fan ska jag då lyssna på ? Jag gillar inte pop och Lady Ga Ga får mig att rysa. Hip Hop fattar jag inte alls och jazz & soul är inte o tänka på.
Jag upptäckte Miss Li av en ren slump. Lyssnade på en låt med Lars Winnerbäck och hörde henne där. Nu lyssnar jag inte på winnerbäck egentligen så hade jag inte gillat just den låten så mycket hade jag aldrig kollat upp vem hon var.
Men jag tycker hon är Fantastisk! Jag älskar hennes retro röst och hennes engelska uttal! Lägger upp några favoriter jag hittat!
Stupid Girl, Polythene Queen och Leave My Man Alone.
Min M är en riktig Hip Hop entusiast. Det är icke jag! Jag tycker Hip Hop är lika flamsigt som rappakalja. Jag förstår nada marmelada pina colada chokolada…. Känns som att de allra flesta texterna bara innehåller ordet F**k.
Vi har idag…eller ja, M har idag försökt få mig att lyssna på sk klassiker. För mig är det inga klassiker.. jag har aldrig hört dem. Jag har hört lite 50 cent, men egentligen inget mer. Och visst har jag gillat nån låt därifrån, men jag skulle ju aldrig gå o köpa ett album. Inte en singel heller för den delen. Pratmusik är nog inget för mig.
Jag måste känna nåt för låten, eller något i låten om jag överhuvudtaget ska komma ihåg den. Kan vara en fras, ett stycke eller vad som helst. Tyvärr är jag rätt smal i min musiksmak. Inte mycket faller mig på tungan.. Ja.. Inte mycket stannar kvar på tungan i alla fall.
Hip Hop för mig låter ungefär såhär:
Så har idol vinnaren för det här året korats. Erik kom, han sjöng, han segrade! Jag hejade på Calle. Mest för att Erik var en sån självklar vinnare redan från första audition. Hans röst slog en bokstavligen av stolen och det är ju sällan man hör en så fantastisk röst på svenska artister. För nu kan man ju kalla honom artist. När jag hör Eriks röst för det mig tillbaka till den tid jag nästan bara lyssnade på Skid row. Sebastian Bach var min rockgud. (Och blivande man.. Han visste bara inte om det än)och än i dag har 80 & 90 tals rocken en speciell plats i mitt hjärta.
Jag kan ju erkänna att jag inte följt idol. För jag orkade inte höra alla mindre bra artister som skulle åka ut först innan man kommer ner till de tre sista. Det är lite som golf på tv. Helt oki att kolla första och sista hålet, men de 16 hålen där emellan e ju bara för jäkla boring. Och ärligt skrivet… Erik var en sån självklar finalist redan från början så man behövde ju knappt kolla. Men jag gillade Calle. Han var omedveten om hur bra han faktiskt är. Plus att han sjöng Higher bättre tycker jag! Och får han släppa en rockig platta skulle jag nog kunna tänka mig att köpa den. Han kickade rumpa i finalen!
Vi kollade på filmen Repulsion igår. Och jag har inget emot Roman Polanskis filmer, jag totalälskade Pianisten! Men vad i hela helvete tänkte han när han gjorde den här?? Fruktansvärt långsam….och det händer absolut inte ett endaste skit den första halvtimmen.
Filmen handlar om den unga Carol (Catherine Deneuve) som arbetar som manikyrist i London. Hon bor tillsammans med sin äldre syster i en ruffig lägenhet där systern ibland tar emot manliga vänner. Under Carols svala yta finns en djup känslomässig störning som kulminerar i våldshandlingar när systern åker på semester tillsammans med en man. Hon fantiserar bla om att bli våldtagen. Ungefär…hela tiden. Hon känns väldigt schizofren och man undrar ju varför man egentligen väljer att göra en sån här film. Handligen är superlångsam och bara att svara i tfn tar ca 3-4 min.. Man blir nästan jävligt förbannad på henne, för att hon är så underlig och trög.
Slutet är totalt makabert och man undrar vad som händer efter….
Anyway… Annars så har jag hamnat i en enorm Mando Diao period. Enligt wikipedia är dom klassade som rockband. Men jag tycker det känns som något helt annat. Jag gillar egentligen inte det här bandet, men när jag hörde låten Gloria för första gången så var det som om jag fick ett slag rakt i huvudet. Fantastisk! Jag älskar när låtar har en så stark dragningskraft. Jag var ju såklart tvungen att fixa hela albumet ”Give me fire” och jag måste säga att den är inte så dum. Krävdes några varv i spelaren..men helt klart godkänd! Jag har ju dessutom spelat sönder Gloria redan, men så länge inte grannarna klagar så….
Jag var med tjejgänget till Göteborg i helgen. Vi skulle ju såklart se Madonna på Söndagen! Flickorna åkte på fredagen, o jag tog tåget ner på lördagen efter jobbet. Jag var ju såklart tvungen o jobba innan. Men det var nog bara bra, för det blev en dyr helg…
Min tågresa gick ganska smidigt. Med x2000 kommer man ner på 3 timmar. Däremot så har jag alltid oturen o få sitta med så flänga personer. Tjejen bredvid försvann ganska snabbt till restaurangvagnen, men damen framför envisades med att lägga ut sina långa fötter på min sida. Jag menar, hallå…jag har ju mina fötter där! Vafan, skaffa sovplats liksom. Jag prövade att glo lite på henne o sen sätta mina fötter typ på hennes..så hon skulle hajja grejen. Meeen…det funkade inte. Så jag tänkte att jaja jag ska inte vara den sura tanten… Det fixar ju den ANDRA damen så bra! O då menar jag damen bredvid fot-tanten. Hennes mungipor hängde så långt ner…att om man vände upp o ner på henne, så skulle hon bara se så jävla glad ut. Jag ville sååå gärna ta ett kort, men det kändes lite over the top så jag la ner den tanken.
Efter en stunds tittande på mungipe-tanten så slog jag ner blicken..på hennes ben. Jävlar vad håriga dom var. O det värsta av allt var, fot-tanten bredvid…hade Också håriga ben. Brrrrr…. Jag har aldrig hajjat mig på folk som säger ” Jo men jag har så ljusa strån så det syns ju inte om jag inte rakar.” Tror du ja!!! Men news flash! Det syns jävligt bra! Särskilt om du får lite bränna på benen, eller hamnar i starkt ljus. O om du inte tänkt stanna inne på dagen o bli nattmänniska, så är mitt tips att skaffa en hyvel. Vill man verkligen ha lurviga ben?
Vår helg blev jävligt lyckad!! Lördagen ägnades åt att äta middag runt 23 tiden på Hard Rock ute på avenyn, och dricka drinkar resten av natten. överallt spelades det Madonna låtar, och stämningen var på topp!
På söndagen var det dags!
Konserten var som en två timmar lång musikvideo! Och den var fantastisk! Madonna har aldrig varit mäktigare. I 19 år har vi väntat och det var en väntan värd att vänta på! Med nymixade låtar och snygga övergångar briljerade hon! ”Like A Prayer” var hypnotisk! O jag tror fanimej jag blev lite religiös där ett tag. Hade Madonna varit en religion hade jag varit frälst i dag. Publiken hängde med från första stund, och innan det började så gjordes vågen minst tio gånger på raken över hela arenan. Det var så schysst o se! I mitten av konserten hyllades Michael Jackson av Madonna som körde ett Medley av några av MJ´s största hits. Det känns stort när en så stor artist gör en sådan sak. Bilder av MJ visades dessutom upp på bildskärmarna.
Sista numret ”Give it to me” var enorm! Det var en bombastisk avslutning! Jag har aldrig varit med om något liknande, o Madonna får definitivt 5 av 5 av mig!
Jag tog några bilder innan konserten började.
Jag har ångrat mig angående Johnossi. Jag brukar ju göra det… Albumet är faktiskt rätt bra. Lite röriga låtar mitt i, men den röda tråden finns absolut där. Eftersom jag lyssnar sönder albumet så fort jag har köpt det så har jag naturligtvis gjort det nu oxå.
Just nu har jag en Deathstars period. O jag e lite glad över det. Nytt album ute!! Som jag e sen på att köpa så jag har ju såklart inte lyssnat på det än! Men jag ska!! Deathstars är ett band jag rådiggade från första början. Inget jag hört tidigare lät så här. Tyvärr slutade radiokanalerna spela dom efter ett tag. Visserligen har bara 3 album getts ut, men ändå!! Killen som gjort 2 av mina tatueringar är en före detta medlem. Fick jag veta när jag precis köpt deras första platta och satt i stolen redo att bli gaddad. Kändes lite cool! Jag undrar vilket band jag kommer fastna för efter den här perioden?
Jag vill slå ett slag för Stockholmsbandet Johnossi! Jag föll som en rivningskåk när jag hörde låten Bobby på Bandit och var ju bara tvungen att skaffa plattan All They Ever Wanted. Bobby var så klockren, så underbar, så jävla retro och så röjjig på en o samma gång! Precis min stil! John Engelbert som sjunger har en fantastiskt cool röst. Han låter lite som Michael Stipe i REM. Jag önskar att hela plattan höll samma stil som Bobby. Men det gör den tyvärr inte. Resten av låtarna med undantag för 18 Karat Gold är lite för röriga för min smak. Men! Det kan vara så att jag behöver snurra den ett par varv till innan jag säger sista ordet. Jag har ändrat mig förr!
