NemiRockstar

Dagens ”komma underfund med” är : Undvik medelpasset kl 12 varje onsdag på Friskis. Själva passet var det inge fel på egentligen. Det är ett rätt jobbigt pass, o man blir svettig. Men instruktören!! Instruktören!!!! Det var nog det fulaste jag sett på länge. O ta mig inte helt fel nu, hon är säkert jättesöt annars.. Men hon gestikulerade så intensivt att hon skulle kunna få en lysande karriär som mimartist eller teckenspråkstolk. Käckare människa har jag aldrig varit med om. Jag tror.. att alla hennes ansiktsmuskler arbetade på en och samma gång. Det var som att titta på en Charlie Chaplin film.  Så av bara den anledningen kan jag inte gå dit igen.

Annars så är mitt absolut största i-landsproblem att jag har tappat bort mina nycklar. Förmodligen har jag tappat dom ute nånstans. Helvete. ALLA mina nycklar satt på den. Knippan var så stor att jag skulle kunna extrajobba som vaktmästare. Men inte längre…åh så tråkigt. Fan gör jag nu då…?

Jag drömde så sjukt här om natten. Jag skulle träffa min kompis Nina, o hade en resväska med mig. På hjul. En sån som man drar. Typ ”dramaten”… Iaf… Jag hade den med mig och övade samtidigt inför marathon. SÅ jag sprang.. I träningskläder och med en väska dragandes efter mig. O jag var så jävla stolt över att det gick så bra att springa. Min kondis var skitbra!! O när jag vaknade, så var jag så grymt besviken över att det inte var sant. Ja…väskan hade jag ju kunnat va utan då´rå. Men att jag sprang o sprang o det kändes så lätt!! Asså jag tror det är ett tecken på att jag måste börja träna igen…

Det stundar ett bröllop! Nej, inte mitt…Men jag är gäst på ett.

Jag kanske kan sy något? Ja eller så kan jag ju gå naken, det är ju nästan samma sak.

Beach 2009 hägrar och östermalmarna tränar som aldrig förr!! Det vet jag för jag gör det ju själv. Hysterin som börjar någon gång lite blygsamt efter jul då man upptäcker att herregud vad helvetes mycket man har goffat i sig under hösten, trappas senare upp i mars april, för att till slut blir rena rama massmordet av träningsfanatiker i maj juni då extrakilorna rent ut sagt ska rinna av kroppen. Vi bombarderas av löpsedlar där det utlovas tio kilos viktnedgång om du lever på grönsaker i fyra veckor. GI, VV, Nutrilett, cambridge, flygvärdinne dieten, ost dieten, vatten och frukt dieten, äta och spy dieten, äta hur mycket du vill dieten! Alla lovar dom oss att tjo vad smala vi ska bli bara vi följer deras metod!! Skynda på folket, snart är diet-pillrena slut!!! Bara fem tusen kronor för 30 dagars piller!!! Tolv om dagen! Pengarna tillbaka om du inte blir nöjd!

Vad hände egentligen? funkade det inte? konstigt! Du som följt alla dieter som finns. Blev du tjockare när du slutat med dieten och börjat muffa i dig vanlig mat igen? Skumt, så stod det ju inte på förpackningen…Är du lurad säger du? Nä..det kunde jag väl aldrig tro. På burken så står det faktiskt att Dr Bluff & Dr Båg utlovar viktras bara du tittar på pillrena… i princip… Så varför fungerar det inte?

Jag förstår faktiskt inte varför hysterin blir så enorm varje år. Man är mer självkritisk mot sig själv när man står i en bikini, men inte när det gäller underkläder. Det är som att bikinin viskar till en..duu ääär föör tjoock föör miig!

Spåret där jag springer är fyllt med folk varje dag. Alla ska bli smala inför beachen. Som i det här landet, om vi har tur, är solig i två månader. Lite ironiskt egentligen, för så fort sommaren lider mot sitt slut, så slutar även folket att träna. (med undantag för de som verkligen tränar året om) Sen sitter vi resten av året och käkar gott, döljer volangerna med stora varma tröjor när vintern kommer, och tittar knappt på oss själva i spegeln. Men det är ju så kallt ju o stå naken framför spegeln ju… Gått upp lite? Jo..men det är oki, det är vinter nu, beachen är långt borta.  Men sen när våren kommer, då ska jag sätta igång igen! Och så fortsätter vi! Året om!

Tråkigt egentligen att det ska vara så svårt att hitta motivation att träna och äta rätt året om. Men å andra sidan…har ni någonsin sett en joggare som LER när han / hon är ute i spåret? Nä tänkte väl det.

Jag hade en fruktansvärd jävla träningsvärk i morse när jag gick ut på min runda igen. Herregud, antingen är jag inte gjord för att träna, eller så kan det vara så att jag legat för länge i ide. Sambo-koma kallas det visst! Men nu är jag iaf vaken. När man väl pallrat sig ut tidigt som fan, jo men kom igen..åtta är faktiskt rätt tidigt, så är det inte så farligt. Solen sken o jag kände mig jävligt fit där jag gick i mina puma brallor.

När jag gick där som bäst kände jag att fan vad det luktar! En varm doft av häst slog emot mig och när jag tittade upp så stod där inte mindre än fyra stora bruna hästar…med vagn! Jag hann precis tänka: Men helvete vad stora(!),  innan dom susade förbi mig. O jag fattar inte varför man har hästar i stan. Jag är stark motståndare till det och kan nog lätt erkänna att jag hellre har dom som fyllning i en baguette än i mitt träningsspår. Jag menar, vafan dom bajsar ju inte direkt lite. O vem ska plocka upp det då? I vissa fall kan jag t om tycka att det är synd om hundarna som får bajja på övergångstället bara för att det inte finns tillräckligt med gräs i närheten. Tro mig det händer jävligt ofta i mitt kvarter.

Så i morgon ska jag ut igen. Det enda som maler i mitt huvud förutom Hammerfall när jag är ute är: Bikini, bikini, Bikini!!!!! Förhoppningsvis trampar jag inte i vare sig häst eller hundbajs eller möter svettiga hästar på vägen.

Så när jag vaknade i morse och tänkte att nu jävlar ska jag ut och springa, kändes det inte lika motiverande längre som kvällen innan, då tanken dök upp. Det har blivit lite för mycket av det goda på sistone och mina jeans känns inte lika snyggt tighta längre. Dom är med andra ord lite för tighta.

Klockan ringde 07.45. Jag ställer den alltid en kvart innan jag ska gå upp så jag har tid att tänka lite. Tänka positivt. Jag låg där och funderade på för och nackdelarna. Fördelarna är ju helt klart min nya bikini som jag inte köpt än. Nackdelarna är att det är jävligt jobbigt. En annan fördel är ju att jag faktiskt inte behöver springa. Jag kan ju faktiskt gå. Jag kan ju gå i en hel jävla månad om jag känner för. Sen kan jag ju springa lite om jag vill. Sagt och gjort. Jag gick upp. Det tog en timme och 10 min att gå snabbt i rask takt hela rundan. Innan frukost. Och jag är oerhört nöjd med mig själv måste jag säga.

Efteråt mötte jag Nina och vi gick och käkade frukost på Foam. Hon hade varit på hälsoundersökning. Som gick utmärkt by the way.  Hon har dessutom en stegräknare på sig, eftersom hon är kaloriräknare som jag oxå numera är. Vi räknade snabbt ut att jag måste ha gått mina 10000 steg som man visst ska försöka gå på en dag. Borde jag köpa en oxå? Hm…

I af så ska jag ut igen i morgon. Men då blir det ingen lyxfrulle på Foam efter utan en hederlig gammal frukost hemma. Hur östermalmig får man vara egentligen?!

Och även om jeansen inte sitter lösare, så känns det klart mycket bättre!

Så jag har tänkt att börja yoga. Jag tror det skulle vara bra för mitt inre som utan att gå in på detaljer, kan vara lite stormigt ibland. Jag är en person som funderar väldigt mycket. Överanalyserar och studerar sönder detaljer. Jag tar situationen och delar upp den i småbitar, sen synar jag sönder den tills den är infekterad. 90 % av fallen hittar jag något jag vridit och vänt på så att jag stör mig på det. Då är jag så uppe i varv att jag måste få det ur mig. Stressen.

Då räcker det inte bara med att skriva ner det. Ibland kräver det total urblåsning. Så jag tänkte jag skulle börja med yoga kombinerat med att springa/jogga.

Jag tror dessutom mitt självförtroende skulle må bra av det. Förutom att det blivit alldeles för mycket godis på senare tid så kan det faktiskt vara skönt att röra lite på sig. Det är svårt att sluta äta godis. Jag kan erkänna att jag är lätt sockerberoende. Och med en mamma som delar ut godis likt en knarklangare varje gång man ses är det inte enkelt att tacka nej. Min släkt brukar dessutom skicka upp godis från tyskland. Jag älskar tyskt godis! Aber das ist verboten!

Det är svårt bara. Att hitta motivationen. Beach 2009 hägrar och jag har noll karaktär när det gäller att sätta igång med träning. Jag önskar att jag gillade det. Att det var enkelt att börja. Samtidigt som jag tänker: Äh jag börjar nästa vecka, så är jag ju inte nöjd. Med mig själv. Jo vissa dagar såklart. Man sitter ju inte alltid och tänker på sin muffinsmidja. Men å andra sidan…Vem fan vill stå i dykardräkt i vassen? Vara skuggan som skymmer? Agera lä när vinden viner? Dags att snöra på sig dojjorna och få tummen ur!

Så har januari börjat. Och äntligen verkar saker och ting ordna upp sig. Lite mera cash, lite mera jobb, lite mer av…allt faktiskt.

Jag och min M har en liten deal…Vi ska inte äta godis, chips, bullar o allt sånt där gott med massa socker i förrän januari är slut. Sen kan man kanske äta 1 gång i veckan. Max! Det har nu gått 9 dagar och mitt delirium börjar försvinna. Jag menar…hey…hajja vad flängt sockerberoende jag har varit. Första dagarna drömde jag konstant om vingummi och marabouchoklad. Jag har ju faktiskt loosat 1 kilo oxå så helt fel var det ju inte att börja…

Meeeeen så kom ju min mamma hem från Deutchland här om dagen och hade med sig en jäkla massa godis. Hell vad svårt det blev nu då… Men jag är fast besluten. NEIN NEIN NEIN!!!! Das ist verboten!

Jag borde väl förmodligen träna samtidigt oxå men va fan… Jag har inte riktigt hittat motivationen. Nåväl..1 sak i taget…

Gott Nytt År!

Jag skulle ju förstås skrivit tidigare..typ förra året.. Men min blogg har legat nere av någon jävla anledning! Jag har i flera dagar försökt komma in, och det har gått att logga in, men inte att skriva.

Så här e jag nu! Nytt år, nya löften, nya ideér, nya kläder? Inte på den här bloggen…  Det blir fortfarande inga dagens outfits, eller små söta tips om hur man bäst fångar en man, vad man bör dricka och inte dricka när man går på Sture compagniet, eller vilka skor som är bäst att dansa i. Inte heller blir det några positiva kommentarer om färgen rosa, små elaka hundar, eller C-kändisbloggar.  Aaaah då var vi igång igen!

Jag och min M hade en jättemysig nyårsafton hemma i vår våning. En del skulle ha hemmafester men vi tackade nej. Det blev massa mat, vin, skumpa, (ja jag dricker annat än bara öl), och grevinnan och betjänten!  Jag har alltid tyckt att nyårsafton är lite överskattad. Jag menar.. Hur kul är det egentligen att lägga ut 600 spänn för att gå in på en hipp krog runt Stureplan, dricka sig stupfull, skrika gott nytt år, kräkas, gå ut, köpa korv, ta nattbuss eller taxi hem om du har tur, sova ruset av dig, vakna.. inte bara bakis, utan med tom plånbok oxå??…. Jesus..Ja jag gör det inte i alla fall.

Jag har ju som alla andra människor avlagt några löften. Jag tänker inte skriva alla här men jag kan skriva ett. Leva ett hälsosammare liv! Jag måste börja springa igen. Och godiset måste bytas ut. Mot gurka eller vad fan som helst. Jag har sagt det förr,. jag säger det igen, ”Jag tänker inte sitta som en halvfet 30 åring och fundera på varför jag inte gjorde något åt det när jag väl kunde det!!!!” Finns inte en chans. Jag har 2 månader på mig innan jag fyller år.  ok.. en och en halv.

Förra veckan kom jag och min M på den brilianta iden om att gå ut och springa varannan dag. Förra veckan… Nu varje morgon har vi i en veckas tid sagt ”älskling i dag är det din tur att INTE gå upp och springa..”  Well… det har väl inte gått så bra kan man säga.. Men nu är det fan andra bullar! Eller inga bullar….

Året som har gått har varit upp och ned. Sista halvan har varit fantastisk! Förutom kanske min ekonomi, min mobilräkning, mitt humör.. men det är en världslig sak… Jag hoppas nu på att det nya året ska vara snällt mot mig och min plånbok!

Jag har för övrigt gått över till kontantkort nu. Billigare för mig. Det är inte så konstigt att Tele2 går bra, dom har ju mig som kund. SEB däremot har nog aldrig haft en mer bedrövligare kund än mig, men det är ju inte så konstigt. Alla mina pengar går ju till Tele2…

Så jag säger nu från min allra mest positiva sida: Gå in med positivitet och le åt det nya året! Åt helvete med det gamla!

Jaha då har man ingen ursäkt längre då! Jag har i dag införskaffat mig ett par nya dojjor så jag kan börja springa igen. Innan hade jag ju en ursäkt…jag fick ont i skenbenen av mina skor. Nu har jag ingen…fan!! I och för sig så är det ju lite kallt ute…fast man borde ju. Jag drar till Thailand snart. Hade egentligen velat vara lite mer fit inför resan..men hell!! Jag kanske borde köpt mig lite karaktär medan jag ändå var ute. Jag önskar jag inte va så jäkla lat….I söndags tänkte jag, efter att ha slabbat i mig en hel chips påse att nu får det fan va nog!! På måndag är det en ny vecka, då ska jag köpa skor, börja springa igen , äta nyttigt, bla bla bla ingen-kommer-någonsin-tro-på-dig -för-alla-vet-att-du-inte -har någon-karaktär….bla bla bla.

Dessutom åt jag en blåbärspaj i dag…hehe….Ja men va fan..den låg där o tittade på mig. Vad skulle jag göra då???? Säga nej? Tanken slog mig faktiskt. Men sen så skulle min kompis L ha paj o då var jag redan slagen.

Men i morgon!! Då ska jag ut o springa. Innan frukost!! Jajamen!! Håll tummarna! Jag e som sagt inte världens mest morgonpigga människa just nu. Det e ju för fan höst. Det e jävligt svårt att vara skitkäck o kasta sig upp från den sköna sängen och gå ut i blåsten. O på sommaren kan man ju inte springa..då är det ju för varmt!! Vintern är för blaskig och våren ska vi inte ens prata om..För då är det pollen säsong.

Det borde finnas en till årstid. Som heter spring..lite ironiskt bara att Vår betyder spring. …heh…