Smelly Cat, Smelly Cat
Jag har tvättat en ulltröja. Behöver jag säga mer? Nej den krympte inte, det var den förra som gjorde. Stärkt som en ringbrynja drog jag ut den från tvättmaskinen och insåg att jag gjort ett misstag. Man SKA inte tvätta ulltröjor på 40 grader. Inte ens på 30… Dom ska blaskas omkring i kallt vatten och lite tvättmedel. Hur länge är det väl ingen som vet. Rena tycker jag inte att de blir heller. Bär man en ulltröja skall man icke använda parfym, för då får du stå o blaska hur länge som helst. Inte heller skall du intaga någon mat innehållandes tomat, sylt eller annan klistrig materia som lätt fastnar och inte vill försvinna av lite blask. Denna vackra och dyra ickeandandes ulltröja skänktes senare till systerdottern. Som en tapper soldat stapplade hon omkring med min dyra ringbrynja. Jacka behövdes aldrig mer ty denna tröjas alla trådar sugits ihop till en krigsrustning av bästa material.
Så nu skulle jag tvätta en ulltröja till. Min sambos. Som han dessutom fått av sin farmor i Italien. Som varit hans farfars. Parfymig och dammig. Skulle jag våga? Hur svårt kan det va? Die Hard! Tänkte jag och slängde in tröjan, på med ullprogrammet och fort upp till lägenheten. Exakt 38 minuter senare gick jag ner. Oh den var fortfarande stor. Men luktade den inte lite? Jo det gjorde den. Och gör fortfarande. Ja tröjan är i fullvuxen storlek, men luktar som en blöt möglig hund med malpåsar i halsbandet. Hur kan det komma sig? En unken doft spred sig i lägenheten, för jag vågade inte hänga in den i torkrummet. Så nu sitter jag här, med min sambos dyra italienska farfars ull tröja som bara vägrar lukta gott igen. Funderar på om jag ska maskera det hela genom att antingen spruta lite parfym på den och låtsas som ingenting, eller om jag helt enkelt ska skänka den till frälsningsarmén och sen säga till sambon att den blev stulen i tvättstugan.
